Knäskadan

8 maj 2007 - hoppet som blev så mycket mer

Det var Tisdag, två dagar efter hemkomsten från NOC på Bornholm. Var ganska sliten och lite lätt förkyld, var inte alls redo för fysisk aktivitet. Var ganska mätt efter upplevelserna jag fått senaste veckan. Klockan ringde och jag kände efter hur kroppen kändes, efter många om och men bestämde jag mig ändå för att ta cykeln till Sanda eftersom det var filmning på gång. En presentationsfilm för gymnasiet skulle det bli och jag skulle vara med som huvudperson och snacka lite i filmen.

 

Väl ute i skogen började vi filma, blev en och annan löpning och stämpling. Efter en kvart gav sig dom flesta iväg på distans men jag och ett par till stannade kvar. Vi skulle filma mer, nästa moment var ungefär så här: Komma löpande in mot kontrollen som satt ovanför en brant, hoppa ner för branten och dra vidare mot nästa skärm en bit bort. Det var solsken och härligt väder, perfekta förhållanden för filmning. Jag satsade på mot kontrollen (kände mig taggad för action framför kameran), stämplade och hoppade.....

 

Landningen blev inte som den var tänkt, allt blev bara fel och när jag landade med rakt ben gav knät vika åt fel håll och främre korsbandet och inre ledbandet rök av på mindre än en sekund. Men det visste jag ju inte då och gjorde ett sista försök att springa vidare, men med ett ben som inte fungerade korrekt föll jag ner i gräset istället. Efter lite vila trodde jag mig vara klar för mer filmning, men när jag ställde mig upp och kände glappet i sidled insåg jag att det var slutsprunget för dagen och jag blev buren ner till bilen för en tripp till länssjukhuset Ryhov istället.

Efter några veckor med undersökning, röntgen, magnetkamera och sjukgymnastik var det bara att inse. Det skulle inte bli någon mer orientering resten av året.

2 månader efter jag skadade mig var det dags för operation, en operation som gick bra men tog tid. Så här skrev jag i bloggen 4 dagar efter operationen:

I måndags var den stora dagen, kl 07.15 anmälde jag mig i receptionen vid dagkirurgiska avdelningen på Ryhov. Hamnade i en säng vid uppvaket där jag fick lite antibiotika via en kanyl i handen, fick även lite smärtstillande i förebyggande syfte. Blev inkörd till operationssalen där dom kopplade på mig EKG och gav mig lite sockerlösning till frukost : P. Därefter var det dags att sova, först fick jag en dos smärtstillande där jag blev helt varm i kroppen och efter det fick jag narkosen. Hann säga god natt till sköterskan innan jag somnade in....

många timmar

.... vaknade upp med syrgas i näsan, ömmande knä och illamående. Efter en mycket kort intervju från sköterskan somnade jag in med mer smärtstillande och medicin mot illamående, allt via kanylen i handen. Uppvaknandet tog ett ganska bra tag. Var rejält medtagen och lite halvt borta hörde jag Houman konstatera att det var bäst att låta mig stanna kvar.

Natten på sjukhuset var seg, jag hade ju sovit hela dagen så trött var jag inte. Min granne snarkade värre än någon annan och knät gjorde ganska ont. Ljusnade gjorde det vid 4:a, vid 5-tiden staplade jag ut till sköterskan och beklagade mig över "snarkarn", hon gav mig då öronproppar och sa godnatt. Sov någon timme eller så.

Dagarna efteråt har varit ganska krävande, knät har värkt och varit stelt. Blev illamående av värktabletterna så dom har jag fått trappa av på för att kunna äta. Har fått tillbaka hyffsad aptit idag i alla fall.

Jag har mitt gamal skydd på mig igen, det är låst så att jag inte kan sträcka fullt och så att jag kan böja max 90 grader. Men det är jag ganska långt ifrån kapabel att göra ändå än så länge. Kommer i alla fall ha detta 24 timmar om dygnet i 4 veckor och sedan ytterligare 6 veckor dygnet runt fast olåst. Kryckorna ska jag ha tills jag klarar av att gå "normalt" igen med skyddet.

Mitt knä har nu ett nytt främre korsband och ett uppstramat inre ledband. Dom tittade till miniskerna under operationen och dom var hela och fina så det var positivt.

Tiden efter operationen har varit en ända lång uppförsbacke. Rehabträning i mängder där styrka alltid har varit i fokus är vad jag har gått igenom. Har gjort en sammanfattning av mina träningsframsteg:

Månad 1 (juli)

Första månaden var det väldigt lätt rehab, hade ortos längs hela benet dygnet runt som var låst så att jag inte kunde böja mer än 90grader och inte kunde sträcka fullt (låst på 15 grader). Efter en månad låste dom upp den och sedan har jag succesivt blivit av med den. Hade den ute lite längre och vid fysiskt arbete. Träningen första månaden var att böja på knät och komma upp i dom där 90 graderna, lyfta benet i liggande och vicka på foten och sådant.

Månad 2 (augusti)

Blev av med ortosen som sagt och kunde börja träna mer fritt. Rörligheten har jag hållt på med varje kväll från att jag skadat mig, med undantag från kortare perioder då jag inte orkat eftersom det gör så fruktansvärt ont varje gång, genom att maxböja knät. Nu på senare tid får jag ofta hjälp då jag kommer såpass långt att det är svårt att pressa själv. Tåhävningar, övningar på matta genom att på olika sätt lyfta benet och började även köra dragapparat (en maskin med en band runt foten och sedan föra benet i olika riktningar med belastning). Lätta bäckenlyft, benpress. När jag kom upp i 120graders (tror jag det var) böjning så fick jag börja cykla. Kan tänka mig att det var i mitten av månaden.

Månad 3 (September)

Började fylla i träningsdagboken i mitten av september då jag tyckte att det började kännas lite meningsfullt igen efter mitt första distanspass på cykel (2timmar väldigt lugnt, utomhus). Fortfarande mest styrketräning men ett par tuffa cykelpass i veckan kunde det bli (inomhus och backe). Tog kontakt med hv71:s fystränare Jino som jobbat på sanda och som jag känner lite lätt. Han har mycket erfarenhet av skador så han fick sätta upp ett rehabprogram för mig som jag jobbade med. Började med vattenlöpningen först lugnt för att känna på löpsteget och sedan efter ett par veckor i form av intervaller (blandning av "korta" 30sek och långa 3-4min). Kunde köra vattenlöpning kombinerat med styrka då gym och bassäng fanns i samma byggnad. Så där gick jag 2ggr i veckan + 1 gång på Ryhov hos min sjukgymnast Anne. Sista veckan började jag träna framsida lår (vid korsbandsoperation måste man vänta med den i ca 3mån).

Månad 4 (Oktober)

Fortsatte att nöta vattenlöpning och styrka. Utöver cykeln så körde jag nu ett par skidgångspass i slalombacke för att få bra kondtionsträning och dessutom få lyfta på benen. Såg att jag noterat att jag började hoppa utför låg stepup-bräda på ett ben. Det var lite läskligt första gången men kom snabbt in i det. Började springa första veckan i okt, första gången var det 3ggr 30sek med 1min vila mellan varje som gällde. Sista veckan i okt körde jag 5ggr 1min med 1min vila.

Månad 5 (November)

Fortsatte med Styrka hos Anne och Jino totalt 3ggr/vecka. Ökade löpningen med 5min/vecka. Sista veckan körde jag 25min. Var även uppe och åkte skidor en vecka. Gick fint, men veckan efter (första veckan i december) fick jag ont i benet och kunde inte träna så mycket på en vecka (blev ganska dåliga styrkepass och haltande löppass mot slutet av veckan). Så jag var lite väl optmisktisk på skidorna. Men efter en vecka var det borta och jag kunde springa på och träna som vanligt. Så det gick snabbt över.

Månad 6 (December)

Denna månad ut körde jag styrka hos Jino, för att i slutet av månaden få ett par program att köra själv i gym. Anne gick jag fortfarande hos 1gång per vecka. Körde mitt första styrketest här, jämförde höger och vänster ben. Hade 95% styrka på baksida, 83% i enbentslängd och 75% på framsidan men smärta i knäskålssenan hindrade mig från att trycka på ordentligt där.
Sprang mitt första löppass med klubben i mitten av månaden, dock bara 40min av passet, var väldigt tufft att lämna dom när jag väl hängt på. Mer skidgång, några långa distanspass på cykel och intervaller inomhus. Sista veckan var jag uppe i 50min löpning.

Månad 7 (Januari)

8 januari sprang jag min första ol-bana, en enklarare orientering med Sandagymnasiet. Några andra ikhp:are var med också. Jag hängde med rätt bra i löptempot men tekniken var inte lika lysande. Orienterade inte så mycket själv och dessutom var det i känd terräng. Kul att komma igång igen i alla fall och känna på terränglöpning. Har sedan sprungit 5 ol-pass och tekniken har varit dålig på alla. Kommer köra på med mycket teknik för att få in de gamla rutinerna. Springer dryga timmen per pass och har inga problem med knät då. Det känns lite efteråt men inte efter några timmar. Det känns att jag snebelastar lite då jag sprungit klart och känner att höger sida är lite mer sliten (friska sidan). Gjorde ett nytt styrketest i slutet av januari, 100% på baksida och enbentshopp (trots förbättring i högern), dock samma på framsida (ungefär samma procent och smärta i senan).
Sista januari gjorde jag mitt sista pass på Ryhov. nu blir det egna pass för hela slanten men har alla övningar från ryhov och jino i bakhuvudet när jag kör mina 3pass i veckan. Fokus ligger på benen och framsida lår som jag kör lite extra. Har dock lite andra övnignar som situps, ryggresningar, bål mm för att få med hela kroppen.

 

Sammanfattningsvis har det varit en lärdomsrik tid som jag är glad att ha fått vara med om:

* Att opereras i över 2timmar är inget roligt, usch för att vakna.. Tänker på smärtan.

* 1 vecka tog det innan jag kunde lyfta benet utan att hjälpa till med händerna. Trodde aldrig jag skulle bli så lycklig över så "lite".

* Rehabträning är helt okej. Rätt som det är så är det dags för en ny övning och nya utmaningar, kul! Man utvecklas ganska snabbt om man är flitig också, helt klart tillfredsställande!

* Jag har fått känna på hur det är att inte träna.. Kan berätta att det är ganska tråkigt faktiskt, händer inte speciellt mycket och inte får man mer tid över. Låter det konstigt? Hmm, ja mer tid kanske man får, men inte använde jag den till något vettigt i alla fall. Blev några timmar framför Tour De France och så blev det väl lite annat på tv.

* Att orientering är något jag vill hålla på med är jag helt övertygad om, tro mig : )

* Jobba på heltid på ett lager är både tråkigt och slitsamt, bättre med 25h/vecka och fria flextider och kontorsarbete så man orkar träna ordentligt!

* Tiden borta från orienteringen går ganska fort, bara man håller sig sysselsatt och hittar nya utmaningar med varje träning. En "dagbok" från skadedatumet och 252 dagar framåt finns på bloggen via denna länk.

Hade gärna haft ett 2007 med fler träningar, tävlingar och framgångar men nu blev det som det blev och inte mycket att göra. Jag är många erfarenheter rikare och väldigt glad över det!

 

© Erik Holmberg, 2008-02-21 14:04:36