I helgen gick 25-manna av stapeln och förväntningarna från oss själva var höga. Det var dags att putsa fjolårets 3:e plats. Spännande blev det verkligen, vi ledde stort efter 6 sträckor men det skulle komma att korka ihop sig och avgöras på den allra sista kilometern.
Bröderna Jansson inledde 25-mannastafetten för IKHP:s del och dom gjorde precis det som förväntades. Efter två sträckor låg vi topp 10 och var helt klart med i matchen om att bli världens bästa klubb.
Efterföljande sträckor flöt på med i stort sett felfria prestationer, så när jag gick ut först på 5:e hade vi tagit ledningen med 34sek före Leksand och Stora Tuna. Jag gjorde ett bra lopp framme i täten, lite osäkert inledningsvis men efter halva loppet lyckades jag hitta rätt fokus och därifrån och in gick det som det skulle. Då jag upplevt det som väldigt lugnt i skogen sista halvan anade jag att jag skulle vara först in. Så jag gav allt vad jag kunde sista biten in för att ta vara på den chansen och för att ge "gubbsträckan" en bra chans att i lugn och ro utöka försprånget. Riktigt kul att få vara först in och visa upp ikhp:s färger! Efter "min" sträcka var ledningen densamma, men nu var det lidingö och linne som skuggade oss istället.
Men så var det ju då dags för vårat ess, "gubbsträckan". Lennart Söderberg, Ingvar Åkesson, Andreas Rangert och Klas Karlsson gjorde vad dom skulle och vips så ledde vi med 3.27 före SNO och 4.51 före TP.
Nu gick dock stafetten in i det kritiska skedet för vår del då vi visste att laget inte längre var så överlägset som sträckan innan. Det behövdes nu optimala prestationer från alla för att vi skulle få chansen att vara med ända in.
Sträcka 7 gick bra halva banan och ute vid andra radion ledde vi fortfarande med 3min, därifrån och in blev det tyvärr en bom för siste löpare och vi tappade lite tid. Karin Spjuth kunde skickas ut med en ledning på 1.40 före Södertälje.
Karin sprang riktigt bra och svarade bra på Mats Hellstadius starka löpning. Karin växlade ut Grete 1.09 efter SNO och 50sek före Tampereen Pyrintö.
Sträcka 24 blev dock en väldigt händelserik sträcka, det bommades mycket av många, dock inte av Tampereen som tog en stor ledning inför sista sträckan. Lagen bakom sprang stabilt och väl in till växling hade en strid mellan tre tätlag blivit en klunga på 6 jagande lag 3.15 efter Tampereen Pyrintö.
Vår slutman Patrik Karlsson gjorde sedan en bra insats som satte spänning i stafetten. Hela klungan tog snabbt in tid och höjde silverförhoppningar till guldförhoppningar. Vid varvning, 1.5km före mål var dom i stort sett ikapp och vi laddade nu för en spännande spurtstrid där vi visste att Patrik skulle bli farlig. Efter en väntan som kändes som evighet kom då första löpare till förvarningen. Det var dock inte någon samlad klunga utan endast en ensam löpare. Stora Tunas löpare Pavlo Ushkvarok hade släppt klungan i ett tidigare skede och när klungan sedan bommade kunde han smita förbi och stämpla helt ensam vid förvarningen.
Hoppet om en bra placering levde dock vidare och när klungan väl stormade ut mot sista kom Patrik som 5:e löpare och låg därmed 6:a i tävlingen. Från sista gjorde dock Patrik en sjukt grym spurt och plockade två placeringar på ett formidabelt sätt. Det var så tajt om 4:e platsen att arrangörerna var tvugna att använda målkameran, häftigt!
Vi slutade alltså 4:a i år men med smak på guld. I fjol var vi aldrig nära förstaplatsen. Så helt klart ett steg framåt och i stort sett alla sprang precis så bra som vi förväntade oss. Vi kan inte vara annat än nöjda med denna fina placering. Vi satte ju dessutom färg på tävlingen med vår stor ledning efter 6:e. Grymt häftigt och som vanligt en av karriärens höjdpunkter. Tack IKHP för vad vi tillsammans bjöd på i helgen, det var otroligt kul! Andralaget blev dessutom bästa andralag precis som i fjol, ungefär en kvart före nästa bästa andralag. Riktigt imponerande!
Lämna en kommentar